Mässing - Mässing är en brukslegering (blandning av metaller) som oftast förekommer i vår vardag i föremål som kranar, dörrhandtag, dekorationsföremål, ammunitionshylsor samt smycken av lägre kvalitet. Ofta ser man inte mässingen på ytan, utan ett yttre skikt av en annan, mer hållbar metall täcker föremålet. Kranar är täckta med nickel, och smycken hos modekedjor har ofta mässing eller koppar i botten, med ett tunt lager guld på utsidan, oftast någon tusendels millimeter tunt. Det vanligaste är mässing som består av koppar blandat med zink, och dess relativt låga pris har gett den smeknamnet ”fattigmansguld”. Det vanligaste är att mässing innehåller 65% koppar och 35% zink, men även andra metaller kan förekomma i legeringen.

Både koppar och zink är reaktiva metaller som gärna oxiderar. Oxiden på mässing blir grön och kallas ärg. Man kan ofta se kopparärg på gamla statyer och kyrktak täckta i koppar.

Från början tillverkade även Paula Lindgren smycken av riktiga ammunitionshylsor i mässing pläterade med guld, platina och silver. Vi utvecklade en avancerad metod för ytbehandling som vi var helt ensamma om för att öka livslängden på smyckena. Trots att vår metod var bra valde vi till slut att lämna mässingen helt bakom oss. Paula Lindgren tillverkar idag smycken med ammunitionshylsor som förlaga. Alla hylsor, även de som kunder själva skickar in som minne från en speciell jakt, gjuter vi av i valfri ädelmetall. Detta för att kunna skapa ett smycke med en kvalitet som motsvarar vår ambitiöst satta standard. Smyckena ska kunna hålla livet ut och mer därtill, och då är ädelmetall det enda alternativet.

Historia: De första fynden av mässing sträcker sig cirka 6000 år tillbaka i tiden. Från början var inte produktionen av mässing avsiktlig, utan det var en biprodukt vid smältning av kopparmalm som innehöll zink. Det dröjde först till medeltiden innan produktionen av mässing kom igång i Europa.

Silver, Ag från Latinets ”argentum” (som också betyder pengar) är en av de ädelmetaller som används mest för smyckestillverkning. Den relativt låga smältpunkten på 961,78 grader gör att silver lämpar sig för smyckestillverkning utan särskilt höga krav på utrustning. När man glödgar silver, det vill säga värmer det till dess att det avger en körsbärsröd färg, blir silvret mjukt och smidbart, och därför passar det perfekt till att göra så kallad ”Corpus”, det vill säga bruksföremål i silver. Exempel är kyrksilver, dopfuntar, skedar, kaffekannor, pokaler och fat. 

Silver kan härdas igen via uppvärmning och nedkylning, men framförallt kan man arbetshärda silver. Det innebär att silvret hårdnar när guldsmeden smider det med hammare eller andra metoder, och om det blir för hårt kan det spricka. Därför får man ofta glödga silver många gånger under arbetsprocessen för att göra det mjukt och smidbart igen.

Legeringar - En legering är en blandning av två eller flera metaller. Den vanligaste smyckeslegeringen har namnet ”Sterling Silver” och innehåller 92,5% silver blandat med koppar och andra metaller. Sterling silver stämplas ”925”. Enligt svensk lag behöver inte silver stämplas, men vi på Paula Lindgren stämplar ändå alltid vårt silver med den lägsta silverhalt vi kan garantera att smycket innehåller. Den lägsta legering som får kallas silver i Sverige är 83%, även kallat ”verkssilver”. De flesta bruksföremål är gjorda i verkssilver som stämplas med ”830”. Verkssilver är aningens hårdare än Sterling, och är ett bättre alternativ när det kommer till bruksföremål.

Historia - Silver har använts som betalningsmedel och investering i många tusen år, men dök upp i historien långt senare än vad guldet gjorde. Silver är relativt reaktivt med sin omgivning och svartnar vid kontakt med svavel i luften. Detta gör att silver kräver regelbunden skötsel och putsning. Idag används silver i industrin tack vare bland annat sina antibakteriella egenskaper och sin elektriska ledningsförmåga.

Stämplar: Förekommande stämplar på silver i Sverige är: 925, 830, samt även ”S” i en sexkantig ram.

Nysilver - Nysilver misstas ofta för äkta silver, och är vanligt som material i skedar och andra bruksföremål. Det är en legering bestående av mässing, nickel och zink. Ofta är den ytbehandlad med rent silver vilket gör att den verkligen ser ut som silver. Nysilver saknar något nämnvärt metallvärde.

Guld, Au från Latinets ”aurum”, som betyder ”guld” har varit människans bästa vän i närmare 40.000 år. De tidigaste fynden av guld som varit i kontakt med mänskligheten kommer från guldflarn hittade i paleolitiska grottor. Guld har fantastiska egenskaper som gör att det lämpar sig extra bra för smyckestillverkning. Guld i sin rena form är mjukt och smidbart. Det är extremt motståndskraftigt mot oxidation och korrosion och kemiskt tåligt. Faktum är att guldet är den mest smidbara, kemiskt stabila av alla kända metaller. Guldets egenskaper gör att det återfinns på många olika platser i samhället. Överallt där en tålig, men mjuk yta behövs dyker guldet upp. I tandindustrin, som ytbehandling på elkontakter, som ytbehandling på statyer och tavelramar.

Guld är så smidbart att det går att göra bladguld av det, som är så tunt som ned till 0,0001mm. Vid den tjockleken är guldet genomskinligt, men det håller ändå samman.

Legeringar - En legering är en blandning av två eller flera metaller. Den vanligaste smyckeslegeringen när det kommer till guld är 18K. Guld har en speciell måttenhet som kallas ”karat”. Det är en internationellt erkänd standard där 1 karat motsvarar 1/24. Det vill säga 12 karat är detsamma som 12/24 guld, vilket alltså motsvarar 50%. Guldets ”finhalt” kan också betecknas i promille (tusendelar) vilket betyder att ett smycke i 12K guld även kan stämplas med siffran ”500”, och 18K med ”750”.

Den vanligaste guldlegeringen på den skandinaviska marknaden är ”Svensk rödguldfärg”, även kallad ”mellanfärg”. Den svenska rödguldfärgen är en legering som består av 18K guld, där guldet blandats med koppar som ger en rödare nyans än till exempel den ljusa europeiska ljusguldfärgen som består av guld och silver blandat. Svensk rödguld blir därmed varmare i tonen vilket uppskattas av många.

Smycken i rent guld görs i regel inte i vår del av världen då guld i sin rena form är opraktiskt mjukt och inte så hållbart. Många antika vigselringar brukar dock kunna vara 23K, vilket är mjukt. Det märks ofta tydligt då det inte är ovanligt att ringarna inte är runda längre. För att få kalla en legering för guld måste den innehålla minst 9K guld (37,5%).

Historia: Guld används som investering och betalningsmedel, och har gjort det sedan urminnes tider. 

Stämplar: Förekommande stämplar på guld är: 9K, 14K, 18K, 22K, 23K, 24K samt 375, 585, 750, 916, 958, 999. Smycken från Sverige kan också stämplas med 3-kronor, den så kallade "kattfotstämpeln" som visar att ett av Swedac ackrediterat organ som till exempel RISE (Fd Statens Provningsanstalt) gjort en opartisk analys och ett godkännande av smycket.

Palladium, Pd, uppkallat efter asteroiden ”Pallas”, är en relativt ovanlig smyckesmetall. Palladium tillhör en av platinametallerna och bryts tillsammans med platina som en biprodukt av platinautvinningen. Palladium har en mörkgrå, djup lyster, och metallen används förutom till ringar, även som pläteringsmetall på skospännen, bältesspännen, glasögonbågar och andra typer av dekorativa metallbeslag. Metallen är mycket korrosionsbeständig och lämpar sig därför som ytbehandling i krävande miljöer. Palladium upptäcktes först 1803.

Sedan 1999 är palladium godkänt att användas i ädelmetallarbeten, och därmed godkänt att kallas ”ädelmetall” i kommersiell mening. Det behöver dock inte stämplas med varken ansvarsstämpel eller finhaltstämpel. Andra användningsområden för palladium är katalysatorer till bilar, tandteknik, samt elektronikkomponenter.

Legeringar - En vanlig legering i Sverige är Pd500, som består av 50% palladium och 50% silver. Det bibehåller vissa egenskaper hos palladiumet, samtidigt som kostnaden kan hållas nere. 

Historia: Palladium är en väldigt ung metall som hamnat i skymundan bakom platina, men som ekonomiskt spelar en större och större roll i framförallt bilindustrin. Palladium har skjutit i höjden i pris, och kostar idag nästan dubbelt så mycket som platina.

Stämplar: Förekommande stämplar på palladium är främst: ”500” och ”Pd” men palladium behöver inte stämplas enlig lag.